Drumty's

Drumty's

Att ge upp borde vara lätt.

Mars 2017Posted by Monica Sat, March 04, 2017 21:42:29
"Äh det här går inte bra alls så jag ger upp min dröm" för att citera Mikael Tornvig. (En man jag gillar att höra på morgonen på radion bland annat och som har en massa härliga åsikter.)

Jag har egentligen bestämt mig för att ge upp min livslånga dröm om att föda upp dalmatiner. Efter att försökt skaffa mig avelstikar × 3 där det bara gått åt pepparn så ids jag inte mer för att använda ett norrländskt uttryck.

Dessutom har jag blivit oerhört luttrad över hur uppfödare gömmer problem i sin avel och glatt kastar skit på andra uppfödare, sina valpköpare m m. Förvisso finns det väldigt ärliga uppfödare också och det är ju dem man borde fokusera på om man nu ska säga något alls i det ämnet.

Jag har egentligen också bestämt mig för att ge upp dalmatiner-rasen överhuvudtaget. Av många skäl. En är mina egna dåliga erfarenheter av rasen som gett mig så mycket besvikelser så det väger över det som varit bra och att man inte är särskilt öppen med de problem som finns i rasen.

Jag har hört av flera uppfödare (nu menar jag inte mina nuvarande) vilka urusla valpköpare de har, hur jobbiga valpköpare är. Förvisso finns det hemska valpköpare men jag brukar undra om de någonsin känner ansvar eller sorg över valpköpare som sliter med en sjuk eller jobbig hund. Som förmodligen inte alls blev som den valpköparen drömde om. Eller om man helt enkelt slår ifrån sig med att det beror på ägaren.

Men ändå kan jag inte låta bli att studera gjorda parningar i rasen och känna hur hjärtat hoppar till vid vissa kombinationer. Ibland av intresse och ibland i stilla undran hur tänkte man här...

Fast jag tror inte heller på att ödsla tid på sådant som inte fungerar, vad det än gäller, och det har det ju inte gjort för mig så innerst inne är jag inte sugen på att försöka mer. Så jag har gett upp. Även om det inte är lätt. Eller betraktas som något bra heller.


Kanske för att jag gett upp uppfödningsdrömmen som det suger mer i lusten att tävla i något med hundarna. Jag borde egentligen också kunna ge upp mina tävlingsambitioner med hundarna och bara ha dem som sällskapshundar. Det är de ju ändå men jag kan inte låta bli att leta efter grenar som kan fungera för mina hundar. Eller jag kan begränsa mig till att säga hund eftersom Ville är för gammal och Ibbi ja hon är bara Ibbi.

Det har förvisso egentligen inte varit någon dröm direkt för mig men det finns där. Därför att jag är en människa som gillar att prestera och uppnå saker. Kanske inte sådana saker som att ha årets vackraste hem men på många andra nivåer.....

Fast å andra sidan så gör ju det så hundarna har ett roligare liv också eftersom jag aktiverar dem med kurser och träning och annat. Så jag får nog fortsätta att odla den ambitionen i lagom dos det behöver jag inte ge upp.
Det får bli en utmaning att hitta aktiviteter de gillar helt enkelt och utveckla det. Och kanske i framtiden kunna tävla lite också...

En aktivitet de alla gillar är spår. Nu är det ett tag sedan vi kunnat spåra med hundarna p g a vädret men idag var det dags för spårgruppen igen.

Hundarna var taggade som bara den och jobbade jättebra allihopa. Ville fick som vanligt 16 pinnars-spår som vi går i par och växlar vem som går först efter halva spåret. Han var klockren fram till växlingen sedan vet jag inte om han trodde han var klar.

Alwex hade 4 pinnars-spår med leksaker också och han var jätteduktig och så fokuserad med nosen i spåret och går verkligen efter spårapporterna. Märkligt nog struntar han helt i leksakerna i spåret. Han var uppenbart besviken när jag sade att det var slut vid sista apporten. Han ska få 8- pinnars-spår nästa gång.

Ibbi jobbade också bra och fokuserat så hon ska också få lite längre spår nästa gång. Det är kul att se hur hon utvecklats från att knappt kunnat ha fokus på spåret och varit allmän vimshjärna till att spåra så noga med tydligt fokus på apporterna och med störningar som folk bakom en och andra hundar i närheten. Plus att hon gillar det så mycket.

Som vanligt var det fika och utvärdering efteråt. Jag avskyr att stiga upp så tidigt på lördagsmorgnarna men är lika nöjd varje gång jag kommer hem efter spårningen och det viktigaste av allt; det är hundarna med!

Om.några veckor blir det en spännande endagarskurs för mig och Alwex i inlärnings - och belöningsteknik det ser jag fram emot !



  • Comments(0)//blogg.pudal.se/#post348